På Stranden

Vågorna drar fram och tillbaka, fräser och skummar mot klipporna. Jag doppar penseln i havet. Den smakar salt när jag formar den till en smidig topp. Jag låter den glida över den azurblå färgkakan och stänker den blå färgen på ett akvarellpapper som har samma vita ton som skummet runt stenarna.    Den blå färgen rinner i strilar och jag vänder och vrider på papperet för att kontrollera att färgen sprider sig. Jag har en annan pensel som är bredare. Den är platt med en bård av strån som en välansad mustasch.  Jag låter den vara i vattnet en längre stund och stänker sedan papperet med havsvattnet. Stänken lyfter det blå och det vita i papperet kommer tillbaka just där stänken hamnat. Jag stryker handen över en sten vid sidan om mig. Den är skrovlig och grå, men tittar man närmare så är den både brun, blå, rosa och grön.

Klicka för större bild

Jag tar samma pensel och fuktar den bruna sepiakakan. Mellan två stenar ser jag en fjäder, troligtvis från en fiskmås. Fjädern är vit med ett blänk av svart. Den är len som silke. Jag lägger yttre kanten av fjädern i den upplösta bruna färgen och snurrar fjädern runt på papperet. Det blir runda former som kan föreställa stenar eller vågor. Nu tar jag den mindre penseln och dränker den i blått, samma färg som mina jeans, indigoblått. Jag knycker på handleden så att färgen stänker åt det håll jag vill mot papperet. Jag tar sedan mustaschpenseln, blandar den bruna färgen med en varmt melongul ton och mycket vatten. Papperet har nästan torkat när jag drar den breda penseln i ett enda drag horisontellt rakt över målningen. Jag lutar mig bakåt mot en sten som är varm av solen. Papperet och färgen torkar snabbt. Ett skimmer av saltlager lägger sig över färgen. Det börjar glittra som kristaller över det jag målat. Jag ser ut över havet och lägger ifrån mig akvarell-papperet. Havet känns oändligt. Stenarna runt mig är en skyddande mur. Skummet bildar bubblor och den gröna mossan är mjuk
på stenarna. Det som är nära mig går att kontrollera. Det är en bit av naturen som jag kan fånga på mitt eget sätt. Jag kan glömma min rädsla för det stora mäktiga. Det stora havet som ligger framför mig. Naturens färger syns mycket bättre på nära håll, men kan lösas upp av för mycket ljus. De finaste färgerna ser jag när det duggar eller regnar, då är de mättade.



Ibland målar jag med kameran >>>