Ur Ewa Rudling's bok Svenska Konstnärer - Prisma 1998.
Jag föddes i en by där landsvägen tog slut. Sarvisvaara ligger nära
Nattavaara som i slutet av 40-talet tog rekord i kyla med -57grader. De båda
byarna ligger i Lapplands innersta, mitt i skogslandet, mitt i vildmarken. I
december månad trycker ett ogenomträngligt mörker naturen och i det kompakta
svarta mörkretl yser de tungt snöhöljda träden spöklika. När de första
solstrålarna infinner sig efter det långa mörkret lyser de så lågt efter
marken mot den utkristalliserade snön att det bildas ljusbrytningar med
regnbågens färgspektra över vidderna.
I denna miljö var min far byns predikant för laeststadianismen. Denna lära
förbjöd oss att ta in blommor som dekoration i husen och lärde att
genomskåda världen och ta avstånd från mode, skönhet och intelligentia -
dessa djävulens iscensatta villfarelser - blott ett bländverk!
När jag var fem år åkte jag släde över vidderna med min far. Jag låg
nerpackad under fårskinnsfällar med näsan pekande mot den klara stjärnhimlen
som sakta gled förbi. Då såg jag till min stora förvåning en eld i
regnbågens alla färger som brann däruppe. Min far sa att det var "Rävens
eld" (det finska namnet på norrskenet). Detta förvånade mig mycket. Hur kan
en jordbunden räv som springer på marken framkalla en eld i himlen? Denna
barndomsupplevelse i kombination med vildmarksupplevelsen där solens
släpljus framkallade regnbågens färger i snöns kristaller har genom åren
gett mig stor inspiration.
Redan under den tidiga barndomen tävlade jag med min bror som tränade för
att bli tecknare för postorderkataloger. Om kvällarna var vårt hem
samlingsplats för historieberättare. Då tävlade vi om vem som bäst kunde
skildra de mest karaktäristiska fysionomierna. Dessa byberättare var
berättartekniska genier och kunde med sina ord framkalla livliga bilder i
lyssnarens inre.
Vårt hus var också en kyrka där berättarens upprepningsteknik kunde
framkalla extaser genom framkallandet och förtätandet av ordbilder. Genom
fascination av allt detta väcktes mitt stora intresse för filmkonsten.
Jag är tecknare, målare, miljöskapare och filmare.
Jag målar människan som okänd, men försöker framhäva inre egenskaper som om
de vore ett arkitektoniskt landskap. Som tecknare vill jag med superkänslig
linje fånga det karaktäristiska i människan, såväl i grundhållning som i
rörelse, så förandligat att man kan förnimma modellpersonens innersta
tankar. I mitt måleri använder jag ofta människan som modell, som jag
kartlägger och granskar. En okänd kontinent där jag hittar arktektoniska och
vegetatoniska strukturer, information och kunskap om formens beskaffenhet.
Jag belyser mina modeller med starka lampor. Efter en stund uppenbarar sig
ett tydligt färgspektra där alla färger ingår. Jag kallar dessa färger för
personens energifält. Det uppträder ofta i form av facetter som blir
signaler. Hela människobilden byggs upp av de signaler och syner jag
iaktagit vid granskning av människans natur. Jag upplever dessa som
verkliga. Hela människan blir då som en kristall där ljusbrytning i färgerna
blir själva själen (modellens psykiska tillstånd), liknande termobilder
(värmebilder) som används vid diagnos på sjukhus. Med sin höga färgskala
vill målningarna ropa ut de upptäkter och syner jag iaktagit för att
överrösta bruset i det moderna signalsamhället.
Jag har uppfört ett trettiotal verk i offentlig miljö. Min mening är att
skapa utåtriktade konstverk i motsats till de etablerade inåtvända estetiska
verk där konsthitoriken måste läsa upp ett recept för att tyda det
inåtriktade. Alla människor skall kunna känna en fysisk och själslig kontakt
med konstverket. Jag anser att de offentliga verk som finns, är till för att
förbättra människans hälsa just genom den naturliga kontakten. Jag arbetar
som en scenograf med hänsyn till människans verksamhet och rörelse i rummet
och gör det till en arkitektonisk helhet som skall komplettera en
totalupplevelse.
I mina filmer strävar jag efter att arbeta med bilder på samma sätt som en
musikkompositör gör med toner, rytmer och takter. Genom att ge en upprepande
rytmisk förskjutning fungerar filmen som en hypnotisk seans som talar direkt
till ditt undermedvetna.