In English Hem
kontakt Om mig Nyheter Bildarkiv Böcker Röst Cv Skådespeleri

    Min farmor var frälsningssoldat. Farfar jobbade i en gruva i Malmberget. De hade en stor barnskara. Pappa, som var den ende sonen, hade inte hunnit bli mer än ett år när farmor dog i barnsäng. Sedan spriddes alla barnen. Pappa kom så småningom till min nya farmor och farfar, som hade mist sina egna två barn. Min nye farfar var eldare på ångbåten Pluto som gick på Ångermanälven. Jag var så rädd om min farfar att jag sprang och gömde hans rakhyvel så att han inte skulle skära sig när han rakade sig. Morfar var riksdagsman i De Frisinnade. Han påverkade riksdagen och bidrog till att det blev vägar byggda till flera av de sjukhus som fanns uppe i Norrland. Min mamma föddes i Nordingrå. Hon ville bli journalist men blev ekonomiföreståndarinna. Både mamma och pappa jobbade på Tobaksmonopolet i Härnösand. Jag fick två politiska åsikter från mitt hem. Pappa var rödare, mamma mer i mitten. Jag blev tidigt förespråkare för att alla skulle ha samma möjlighet till utbildning. Kvinnan skulle vara jämlik.

SOLO PÅ TÅSPETS
    Det var ingen som var konstnär i släkten men det fanns mycket böcker hemma. Mina föräldrar läste mycket. Jag läste om troll. Jag började skolan när jag var sex år. När jag var sex år visste jag inte vad balett var men via ett "storstadsbesök" kom dansen in i mitt liv. Stockholmsdamen visade mig stegen. Här fick jag kontakt med någonting bortom verkligheten, något som gjorde livet värt att leva. Jag hittade Ingrid Malmgrens balettskola. På ett tidigt stadium dansade jag solo på tåspets, bland annat trollsländan som föds, lever för en dag och dör. Mamma sydde kläderna med vingar i gult och violett. Jag har kvar mina små tåspetsskor.

GUDS HAND
    Min första upplevelse med färg var hos farmor. Jag fick alla hennes knappar som hon hade samlat, och ett handfat av emalj som jag fyllde med vatten. När jag hällde ut knapparna i vattnet så fick de färg. Sedan blev det naturligt att jag målade med vattenfärg. Det var likadant som med knapparna. Färgen kom fram när det var fuktigt.


    Måleriet kom så lätt till mig med nästan impressionistiska landskap och porträtt. Det blev en självklar början att måla naturen omkring mig. Den var vacker och skrämmande på samma gång. Jag kände mig mera ett med naturen när jag kunde behärska den på något sätt.

    Om somrarna bodde vi i Bäckland, Björnåsbyn. Där såg jag konstnärerna Olle Nordberg och Pelle Åberg stå med sina stafflin ute och måla. Jag tog efter dem och ibland, vintertid, snöade det på papperet när jag själv var ute och målade. Det tyckte jag om. Jag lät saker och ting hända spontant och hängde med. Vid vissa tillfällen kändes det som om det inte var jag som målade utan att Guds hand skapade genom mig. Margareta som liten